Vila i Frid <3

https://www.youtube.com/watch?v=8SponhWfzwI&list=LLQM_Sj-c-sZ6GeRZzaSluog&feature=mh_lolz

Jag vet att någonstans i himlen ovanför mig så finns du
Jag vet att jag står ostadigt kvar på jorden, lämnad
Jag vet att för att jag ska ska klara av det här
så måste jag vara hel, men är trasig utan dig.

 

Therese, jag vet inte vart du är. himlen är för stor
Varför skulle detta hända, varför kunde detta ske
Förvirringen blåser mig omkull
Jag orkar inte resa mig upp längre, jag ger upp
Jag faller.

 

Therese jag försöker, jag försöker vara stark men
det är inte lätt. Det är inte lätt när jag inte har en
trygghet eller lycka, du tog den med dig när du gick.

 

Therese, jag är vilsen. Jag liksom behöver dig
Vart är du... skulle göra allt för att bara för en
stund finna mig i din närhet. höra din röst

 

 

 

 

Din balklänning, den skulle vara guldig. När du sa till mig att du skulle köpa en guldfärgad balkläning undrade jag vad som hade hänt med dig. det lät inte alls fint, När vi sprang runt i affär till affär tills vi hittade kläningen så visade du upp den, du var så glad. Du var glad att den fanns kvar och att den skulle bli din. När vi kom hem till dig senare så passade klänningen dig jätte bra, du var så fin. Du skulle utan tvekan vara snyggast på balen.

Du är saknad vännen. Hoppas du har det bra!

Det är så mycket som håller minnena vid liv. Platser, ljud, lukter.. 
Varje dag tänker jag på dig. Undrar hur du har det, hur du känner. 
Du är så otoligt saknad vännen..
Låten som väckte minnena till liv idag:

jag hittade min "mina kompisar" bok som man hade när man var liten med bild och namn, vad man gillade osv.
så jag satte mig ned och började bläddra igenom den samtidigt som jag satt och skratta åt alla stavfel och att de värsta man visste var att man skulle slå sig, eller som min bror hade skrivit "när de blir reklam". Så kom din sida, med ett gammalt foto på dig från när du gick i 3an, du hade lockigt hår och ett vitt linne. mitt hjärta slog fortare och jag fick rysningar i kroppen, för innan hade jag skrattat, men plötsligt kände jag inte för att skratta längre. jag kom ihåg din handstil, jag minns att jag var avundsjuk på dig för att jag tyckte du skrev finare än mig.
allt var så länge sen, men jag minns det som igår.
jag minns dig och jag kommer alltid göra. för den underbara vän du var.

carry your heart with me (I carry it in
my heart) I am never without it (anywhere
I go you go, my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)

I fear
No fate (for you are my fate, my sweet) i want
No world (for beautiful you are my world, my true)
And it’s you are whatever a moon has always meant
And whatever a sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
And this is the wonder that’s keeping the stars apart

I carry your heart (i carry it in my heart)

Det är inte lätt att gå vidare när man tänker tillbaka,
tillbaka hur bra man hade det & hur underbar du var

Vila i frid vår fina

jag vill att du ska vara här, med oss.
så som det borde vara

Therese.
Jag saknar dig, jag saknar att umgås med dig.

 

Du kommer aldrig försvinna ur folks tankar, för en sån personlighet som du hade är det ingen som glömmer. Du hade en sån utstrålning och ville alla gott, inte ville du någon annan något ont. Du var så försiktig med allting men på ett sätt inte, du vågade vara dig själv och ta för dig mer och mer. Kommer aldrig glömma första skoldagen för dig i klassen då du var så blyg, du hann knappt komma in i klassen förns du gick ut igen så din pappa fick komma och ta in dig igen, och senare när du skulle börja. åh du var så blyg, första dagen i skolan gick vi ihopp jätte bra och vi hittade på något direkt efter skolan, sen dess har jag varit så glad att jag träffade dig och ja, du var min bästa vän.
Vi har hunnit med att hitta på en del dumma grejer, roliga grejer och en del tråkiga grejer men oavsett hur kul vi har haft det, eller hur tråkigt vi har haft det så har det på ett sätt ändå vart kul. Jag behövde inte anstränga mig när jag var med dig, du kunde sitta kvar vaken på kvällarna vid datan och jag kunde sova, man kände sig aldrig tvungen att sitta vaken och vänta tills du blev trött eller tvärtom.

 

Något jag verkligen saknar är när vi varje morgon vaknade upp hos dig och åt frukost, din mamma hade alltid med sig jätte gott bröd och på nåt sätt så var oboyen hos dig alltid godare än hemma, kunde dricka oboy i omgångar.
Jag minns även när du fick en nalle av din mamma som du sa att du alltid kramade om när ni hade tjafsat eller små bråkat, så som alla ungdomar gör med sina mammor. Om man råkade sätta sig på den blev du helt hysterisk.

 

Therese, du är det bästa jag vart med om.
du förtjänar det bästa där uppe.

/ Din Emma

 

vart är du någonstans? jag förstår inte, jag kan inte tänka klart.
det är sjukt hur en person som du, som många håller kärt bara
kan försvinna. livet måste ändå gå vidare men det är svårt när
man tänker tillbaka vad man kunde ha haft.

det är enklare att ångra saker och ting, försöka ordna det.
vad kan vi göra? ingeting. hur ska vi kunna bättra något
som inte går att ordna, du kommer aldrig komma tillbaka,
hur mycket vi alla skulle försöka eller vilja så skulle det
aldrig gå. det är orättvist, orättvist att du inte kan få
komma till dem du älskade såsom dina vänner & familj,
bi som lever i saknad efter vår ängel

tack för dina kloka ord chyde.blogg.se


Hur ska man beskriva det som inte går att sätta i ord?
hur ska man gå vidare efter sin bästa väns mord?
du som trodde att ingen skulle bry sig om du dog
se bara hur många människor vars blåa himmel du tog
men i den finns du nog, på det bekvämaste molnet
vakar över dina vänner som vill sitta med dig på det
om du bara kunde förstå alla känslor... du är så saknad
att det inte finns någon vits att hata dom som tog dig ifrån oss
...vi vill bara ha vår ängel tillbaka

Täss min vän.
18 År skulle du ha varit vid det här lagret. du och jag skulle troligen varit ut och dansat vid det här lagret. du skulle ha köpt dina första lagliga cigg. du skulle ha köpt den där söta cidern på krogen vid det här lagret.
Du skulle vart här och uppleva de saker som jag och dina vänner gör nu.
Du skulle vart här.
Ibland tänker jag på allt du missar och hur arg du måste vara där uppe i balnd molnen.
Vi som skulle haft så kul.. och så blir det aldrig.
Framtiden var inget vi tänkte på. Varför skulle vi göra det när vi var mitt uppe i att vara tonåringar.
Men jag tänker.. nu då? nu är jag 18 år. Vuxen? jag blir äldre. men du förblir 15 år. Du förblir barn.
Du förblir den där omogna tonåringen som räner omkring på nätterna. Jag vet ju inte hur du skulle ha varit idag.
Jag känner dig som en tonåring. Jag undrar hela tiden.. hur hade du varit i dag. precis nu. vad skulle du ha gjort. hade du haft ett jobb? en pojkvän? kankse skulle du ha flytat. kanske skaffat hund? jag hatar att inte veta. jag hatar det. det är så olyckligt.
Jag hoppasa att gud hjälper dig.
Jag hoppas att han ser till att du får höra den nya musiken, jag hoppas det finns krogar och clubar där du kan dansa tillsamman med de andra. Jag hoppas så att du får uppleva allt jag får uppleva. Du hade älskat det.
min vän. jag hoppas vi ses snart, men inte allt för snart. jag hoppas du sitter där bland målnen och ser ner på oss.
Tack för att du var den du var, och ingen annan.
kram Jennfier

hej therese, idag har en annan vän till mig dött, vi var inte så nära men det gör ont ändå, att veta att jag aldrig mer kommer träffa honom.
o det får mig att tänka på dig, jag tänker alltid på dig för jag saknar dig så mycket.
o jag kommer nog aldrig förstå att de e du täss, du täss som försvunnit ur mitt liv, nej för om de hade varit du täss hade jag gått under, o det känns så dumt att skriva det, för jag vet ju, men det går inte in i min hjärna, jag tror min kropp har ställt in sig på det, att jag aldrig ska inse, för att inte bryta ihop, som kroppens egna försvarsmekanism på något vis.

o till er läsare som klagar på att vi inte uppdaterar, att vi inte uppdaterar betyder inte att vi inte saknar eller älskar therese längre, vi kommer alltid ha en plats i våran hjärtan som är hennes. jag kan bara tala för mig själv nu men jag e säker på att de andra känner likadant, man har sina dåliga dagar och sina bra dagar, o även fast idag är en sådan dålig dag så har jag tagit till mig att skriva på denna blogg, för oftas under mina dåliga dagar tar jag mig knappt ur sängen. o att skriva på bloggen e oftast inte min första tanke när jag pratar till therese, då gör jag de ofta i mitt huvud eller när jag e själv, då blir de mer privat o personligt. jag tänker och pratar till therese varje dag, hon tar upp hela min tankekraft.
jag vill avsluta med att säga tack till er andra läsare som stöttat och faktiskt hjälpt oss genom dessa lite mer än två år utan våran bästa vän, tack.