Vila i Frid <3

Jag saknar något, något känns fel, jag känner mig helt tom. Jag letar efter en förklaring till varför jag är här utan dig. En ständig påminnelse om att du en gång var levande, att du en gång fanns vid min sida lämnar mig aldrig. Du lämnar mig aldrig, Du är en ständig påminnelse om livets tuffa sida. Jag har det så otroligt svårt utan dig. Min bästavän har plötsligt lämnat mig, min vän som visste allt om mig, finns inte längre. Är det verkligen sant? Är det möjligt? Hur kan detta vara möjligt att en person som du kan ha lämnat mig? Varför! Varför just du, varför just min vän, min närmaste vän? Varför just Therese? Sånt här händer inte. Förklara för mig, varför just du var tvungen att gå? Tvungen att lämna mig. Efter det att jag verkligen insåg att du var borta, förstod jag. Jag förstod hur snabbt ett liv kan förändras. Mitt, din familjs och alla vi vänner som ständigt pratar om dig och saknar dig. Att mitt liv skulle bli så annorlunda utan dig, kunde inte ens jag veta. Att jag skulle bli så förstörd, ledsen, arg. Att ett hat inom mig skulle börja växa, att hatet inom mig skulle växa till en ända stor sorg. Att du skulle kunna förändra mitt liv så mycket som du har gjort, är obeskrivligt jobbigt. Att när du gick tog du en stor del av mitt hjärta med dig. Jag är inte desamma utan dig. Inget är desamma längre. Du höll ihop oss, klistret som höll hos samman är nu borta. Våran Therese, jämt finns du med i våra tankar, jämt känner vi av dig, du är ständigt närvarande för oss.

minnen
såhär höll vi alltid på, vet inte hur många foton vi tagit men det här hittade jag när jag kollade tillbaka i min blogg...
o de här var typ de minst fula bilderna.. hah

jag saknar din närhet, att ha dig här.
dagarna går och du har fortfarande inte kommit tillbaka,
hur mycket jag än ropar ditt namn kommer du inte tillbaka.
allt börjar kännas meningslöst, jag vet inte vad jag är utan dig, inte vart jag står.
känns inte som att jag är mig själv ibland...

minns den kvällen så väl som så många andra dagar, kvällar och nätter med dig.
med dig var allt så bra, med dig kunde man göra från allt till inget.
det spelade ingen roll, för med dig blev ingenting tråkigt...
med dig var jag lycklig

Bilden säger allt.
på bilden har jag allt jag behöver, mina två bästa polare.
där på landet var det tyst, du lämnade sminket hemma första gången,
du kunde slappna av och vara dig själv. där hade vi tre, du jag och jennifer
en kul vecka, det var andra året vi var där tillsammans, förra sommaren 08.

juni, juli, augusti, september, oktober november och snart december.
hur många månader till måste gå, det här kommer aldrig sluta ..
månaderna kommer alltid forsätta i sin ordning.
och du, du kommer inte tillbaka. fan täss jag saknar dig så
mycket... jag behöver dig nu, vart är du någonstans?

du som alltid var så långsam, varför gick du i förväg ?
jag hänger inte med alls..

vill bara gå tillbaka till förra sommaren då du och jp sitter i baksätet och jag
i framsätet, så som på kortet. då vi är på väg till landet...

Idag såg vi tillsammans New moon.
Filmen som du sett fram i mot så mycket. 
Filmen som du såg fram i mot redan efter första filmen. 
Men jag vet att du var med oss idag.
Jag ler åt tanken, jag tänker på hur mycket du hade gråtit tillsammans med oss
eller hur mycket du hade skrattat.
Jag saknar din närvaro, men jag vet att du var med idag, jag kunde känna dina tårar på mina axlar.
Jag kunde höra dig skratta, jag kände ditt leende i ryggen.

för evigt dig täss
´Jennifer

Se som vi ser ut.
rakryggade tonåringar som posar medans
 din pappa bakom kameran säger åt oss och le lite mer.
Minns det som det var igår, du spelade piano medans sofia sjöng.
Jag kommer ihåg att du tappade bort dig, jag minns att du sa det till mig efter.

Jag saknar dig Therese

alla dessa dagar som gåt, alla dessa dagar jag saknat dig.
det känns inte alls verkligt. om allt bara kunde vara en hemsk
mardröm och jag kunde ha kvar dig förgott .

saknar dig min vän

therese.. jag hör din röst i huvudet och ditt skratt, det skrattet som
du skämdes för, du tyckte det lät som en häxas skratt..
men det är det skrattet vi alla vill höra om och om igen.

du finns över allt, vart vi än alla går så tar du vakt över oss.
jag kan käna din närhet men inte dina andetag,
jag hör ditt skratt men när jag vänder mig om så är du inte där,
du är med mig, men vill kunna prata med dig och få svar,
jag vill kunna krama om dig.. jag vill ha tillbaka dig min vän.
livet här är så tomt nu utan dig, man känner av det..
det är svårt och jobbigt utan dig.

en bild från flera år tillbaka, du hade precis börjat i trångsundsskolan,
vi hade precis blivit bra vänner.. vi satt i centrum och åt glass.
bilden är någon gång från starten då du började i klassen.
 
saknar dig min bästavän, det gör ont utan dig..
/ din emma

Datumet du lämna oss finns inte,
datumet du kom till världen kommer för alltid att leva kvar.
Du är för evigt närvarande.
Du är lika närvarande nu som då,
jag kan känna dig, jag kan höra dig skratta i mina drömmar.
I mina drömmar är det du och jag.

Therese och Jennifer som det ska vara,
 som det alltid kommer att vara så länge jag lever kvar.

Du är än min bästa vän.
Det är dig jag vänder mig till i mina drömmar när jag har det jobbigt.

Önska jag bara fick chansen att berätta hur mycket jag älskar dig.
Men jag hoppas att du kan se mig vart du än idag är.
Så att du förstår hur ensam jag är utan dig.

Ta hand om oss nu

behöver dig therese, det är så tomt och förvirrande utan dig..
jag saknar verkigen dig så, det var för länge sen då vi sågs
sist och kommer få vänta enu längre för att få träffa dig..
miss u

jag blev påmind om din ständiga klumpighet i emmas inlägg, och jag kom ihåg en gång i falun, första falun.
det var den sista kvällen, och det var disco. vi hade gjort oss fina och allting, men så var det den där sablans dörren. där handtaget satt löst, när vi skulle ner till discot lossnade den. den gick inte att sätta tillbaka så vi sket i det och gick ner. man kunde därefter bara öppna dörren från ena hållet genom att putta upp dörren. så när vi sedan skulle upp igen, gick det inte. så vi stod där och väntade på att någon skulle komma och öppna, tillslut kom erik, vi stod och skrek, och peka på dörren. han stod och skratta åt oss o sedan gick han. du blev så sur att du sparka på dörren och galset gick sönder. du fick panik och sprang fram och tillbaka, upp och ner från trappen. erik kom tillbaka samma minut och öppnade åt oss, vi sprang in på rummet och du grät och var jätteledsen, du hade panik och visste inte vad du skulle göra. vi försökte komma på ett sett att berätta för lärarna men när vi kom ut hade de redan sett vad som hänt och pratat med de dom trodde hade gjort det. då fick du ännu mer panik, så vi gick ut och tog lite luft, försökte komma på ett nytt sätt att berätta för lärarna, så när vi sedan såg ola berättade vi för han, o han sa att det inte var någon fara. du belv så lättad kommer jag ihåg, och vi kunde gå tillbaka till att dansa. hah vi var så töntiga, vi startade en klubb den kvällen. "starka kvinnor" vi hade ju haft sönder dörren så vi tyckte vi var jättestarka, vi gjorde en logga och allt, hade ett team på pea. fan va balla vi tyckte vi var.

minns när du började i trångsundskolan, du hade alltid med dig
tidningar om the sims och du pratade så mycket om det, tillslut
hade du gjort så nästan alla i klassen spelade the sims.
jag ville köpa alla dom där spelen, du kunde alla fusk, allt.
jag tyckte du var as cool, du har alltid varit cool. du har
förvandlat skitsaker till något fint, du pysslade alltid till
saker och vågade köpta kläder som stickte ut.
Du var inte den tjejen som köpte det som alla andra
hade, du ville ha det som ingen annan hade..
 Saknar din klumpighet, du lyckades tappa två av mina
stora blåagodisskålar förut, du blev helt förskräck..
du fick panik, men jag sa att du skulle ta det lungt..
du stammade fram ett förlåt. fast det var lungt.
du tyckte dom var så fina så hade du krossat dem..

vill bara ha dig här nu, i min närhet. känna din doft,
ditt nytvättade hår och ditt pillande på naglarna..

bilderna ger mig starka minnen, som om det är minnen som vore igår.
men det var inte igår jag träffade dig, det var flera månader sedan,
strax innan du åkte iväg till stureby fick jag den sista kramen och
det var sista gången ditt skratt hördes och din röst..
Jag väntar på att du ska höra av dig, din familj väntar på att du
bara ska komma in igenom dörren och säga att du äntligen är
hemma, resten av oss väntar på att du ska komma till oss.
men är det du som väntar på oss där uppe nu,
en fin ängel som finns där uppe, ger oss styrka och änglavakt.

jag saknar att kunna ringa dig, du var inte den som sa nej.
jag saknar våra promenader, då vi gick och prata om allt.
man kunde verkligen göra allt med dig, vi kunde varandra.
på morgonen påväg till skolan var det nästan ingen idé att prata, om man inte hade något vikigt att berätta.
men det hade vi oftats sedan länge innan pratat om.
eftersom vi var med varandra i skolan fanns det oftast inte heller något att säga på bussen hem heller, men vi hade våra stunder.
men jag kommer ihåg även när vi diskuterade det att så fort vi klivit av bussen, kunde vi babbla på i evigheter, vi stod alltid kvar i korsningen i säkert 10 min om inte mer, o vi blev alltid kissnödiga precis i korsningen så vi stog där med benen i kors o gick i panik fram och tillbaka, men vi kunde inte sluta prata hah.
men sen blev det att vi alltid 20 minuter träffades igen.

o hur många gånger sov jag inte hos dig? vi var alltid hos dig, ett tag praktiskt taget bodde jag hos dig o man stannade uppe hela nätterna. o vi kollade alltid på lilo o stitch.. ibland flera gånger om. tills vi tillslut somna vid 8.
det var som våran film, o jag har haft svårt att kolla på den sedan dess.
det finns skämt som bara du förstår, våra inside jokes. jag saknar ditt skratt, ditt sinne för humor.
du var speciell det var du, o jag kommer nog aldrig hitta någon som du hur mycket jag än letar.
vi har så många minnen du och jag, så många knäppa saker vi gjort, så ofta vi gjort bort oss. du var min B1 och jag var din B2, min teo o din ian, utan dig är jag inte hel.

imorgon är det 5 månader sedan,
5 månader sedan jag fick ett samtal av din mamma,
5 månader sen jag satt uppe hela natten o vänta på samtalet att du hade klarat dig och att var bra, o väntade på nästa dag då jag skulle träffa dig ochkrama om dig hårt och aldrig släppa taget
5 månader sen att jag inte fick det beskedet jag väntade mig
5 månader tårarna forsade och jag knappt kunde andas,
5 månader sedan jag bara låg i sängen och skrek
5 månader sedan en bit av mig försvann
5 månader sedan du lämande denna värld för gott

Det är mörkt ute, klockan har passerat midnatt. Och jag sitter tyst som en mus med datorn i knät. Det ända som hörs är en svag melodi av Justin Bieber. Jag vet inte varför jag lyssnar på den, påminner den av dig? Jag tycker det, eftersom jag kan föreställa mig dig sitta framför din jätte skärm i vardagsrumet och beundra hanns utsende. Jag kan föreställa dig ringa mig och säga, - JP! vist är han lik Zack efron!
Zack efron, kommer jag ihåg. Det var ett tag du tjata om han från morgon till kväll. Han är så snygg visst är han och jag kommer ihåg hur jag svara, hah jag får ett leende på läpparna nu när jag tänker på det,
- nej fyfan. Du blev nästan tårögd. Men du skyllde på min dåliga killsmak, jag hade ingen koll menade du.

Men just dom där samtalen saknar jag, jag saknar att bara kunna slå ditt numer och säga
- hej det är Jennifer, är Therese hemma? 
Att  försökte låta artig om det var din mamma eller pappa så att det inte skulle bli fundersamma och mer cool när din bror svarade.

Jag saknar när du ringde hem till mig och förknipade min mamma med mig, hah det var så roligt och du blev så generad och vågade knapp komma hem till mig efter dom där samtalen. Men hem till mig kom du alltid. Saknar att ha dig sittandes i min obäddade säng, saknar din parfym du fått av din pappa, saknar att du inte längre sitter och håller på med dina ögonfransar, saknar allt du fixade med när du var hemma hos mig. Jag kommer ihåg hur mycket du älskade mitt smink, du sa alltid
-du har så mycket jag har ingenting.
 -Men jag sa alltid men det är ju mammas, har inte din mamma smink som du kan låna?
- jo men det kan jag ju inte bara ta
Du var ingen som bara tog, du frågade alltid om du fick ta, hella tiden - JP? kan jag ta lite pudder
HAH, jag sa alltid ja Täss.
Du var så glad. Jag mins de gånger du var lite deppig hemma oss mig och hur jag nöpp dig i armen, då hoppa du genast till och till en början tyckte du väl det var jobbigt och försökte putta bort mig, men till slut gav du med dig och började nyppa mig också. Så där var vi två snygga brudar hemma på en fredags kväll, nöpp varandra i armarna. Men det var det som var så skönt med dig, man kände aldrig att man misade något, man hade kul i alla fall.

Så därför är det så svårt att förstå att du är borta. Att sakna någon så här mycket borde inte existera. Det gör så ont. Det gör ont när jag vaknar, ont när jag åker till skolan och ont när jag går och lägger mig. En ständig påminelse om att du en gång verkligen fanns här försvinner aldrig. Du försvinenr aldrig. Så länge jag lever kommer jag minas dig. Therese du var en gång min bästavän och förevigt kommer du vara det.

´Jennifer

bilderna är så gammla, vi gick i 6an. men den väcker minnen och man saknar verkligen den tiden. då vi tog dag för dag och vi hade varandra. Vi skulle allitd ha varanda. kommer ihåg när vi hade vår matkväll, du jag och jp bakade pizza och kladdkaka, fast det var du som lagade allt. Jp tog fram ingrienserna och jag städade. det var alltid så. vill tillbaka till alla underbara stunder med dig. alla omgångar med twiligt hemma hos dig, då man hör din mamma sucka i hallen för du spelat om filmen alderles för många gånger för dagen. Alla filmkvällar med skräckisar med massa godis, chips och coca cola. Alla kvällar du jag och jp sov i min lilla 90cm säng, vi sov skavfötter, vi trängdes i den och det slutade alltid med att du fick panik och la dig nere vid våra fötter.
Och alla kvällar jag sov över hos dig då vi skulle dela på din säng, vi låg och knuffades för att få plats, och när det väl var tyst så lät det jätte mycket från ditt element, då låg vi bara och skratta åt det...
Även om det var så fruktansvärt irriterande när du satt och pilla på fingrana/naglarna
så saknar jag det, du pilla alltid så hela sängen skakade och ditt ben skakade enu mer.
 det är så små små saker man saknar hos dig.

/ din emma

vad finns det mer att säga, jag tror alla ord har sagts.
även fast alla känslor inte hamnat på pappret.
det är så svårt att beskriva, känslor.
känslan att förlora en bästa vän,
inget kan nog någonsin komma upp till den nivån av smärta.
men hur som helst så hoppas jag och tror att du alltid är med oss,  ibland kan man tillochmed känna det. även fast det inte är på det sättet jag vill du ska vara mig nära, jag vill ha dig här, nere på jorden.
men man får visst inte alltid som man vill...

i mitt hjärta är du gömd, där blir du aldrig glömd

Sommar bild från 2008
Bilden talar mycket för sig själv,
vi hade varandra, du, jag och Emma,
det var sommar och vi var på Emmas land. 
tänk att få var där just nu,
stå tätt intill dig.

en sån fin person lämnar oss alla,
du lämnade jorden och det som återstår
är våran sorg, hur stor våran sorg än är
så kommer vi aldrig få tillbaka våran
therese. När man kollar igenom bilder
 med dig och mig och alla andra
 känns du så levande...
<3

åter igen. alla ni som kom på manifestationen i torsdag
betyde enormt mycket för oss och therese. att så många
kom ger oss stöd. tack