Vila i Frid <3

För ca ett år sedan nu, satt vi ute i solen i skolan.
Det kan inte ha vart många plusgrader, men det var de vi inbillade oss.
Vi var lyckliga, vi såg fram emot balen och hur vi planerat med limousinen,
vi såg fram emot skolavslutningen, vi såg fram emot några veckors sommarlov och att få gå ut grundskolan.
Men det vi såg så mycket fram emot hann du aldrig uppleva då du lämnade oss bara två dagar innan balen, fyra dagar innan skolavslutningen, fyra dagar innan sommarlovet..
Den lycka vi sett fram emot förvandlades till sorg och ilska..
Sorg och ilska som jag fortfarande känner idag.
Men skillnaden från då till idag är att jag kan glädjas åt alla fina minnen.

Balen & skolavslutningen: dagarna vi sett fram emot. Men vi fem var inte längre samlade.
Spice-girlstjejerna stod inte där tillsammans. Det var en som fattades..

Vi kallar dig Täss, vi kallar dig vår bästa vän.
du är vårt ljus, i hopp om att allt snart ska vara okej. 

Så lång tid som hunnit gå och så många tankar som hunnit passera. Många svåra, ensamma, nätter men även kärleksfulla drömmar har glidit förbi. Helheten blir så skrämmande. Kärleken kan vara så ond. Den enorma vänskapen kan göra så ont, även fast man varken bråkat eller brytit upp. När något bara slits ifrån en. Sådana tankar kommer och går. Försvinner lika snabbt som de anlände.

Snart har det gått 10 månader sedan den ljumma nationalnatten förra året, då sommaren äntligen stod för dörren. 10 omskakande månader, med känslor så varma men även kalla. Så flexibla att man aldrig kunnat tro på dem. Mycket har hunnit hända och desto mer har förändrats. Förändrats till dagens normala. Det känns som ingenting är som förut ibland och det är sant. Jag saknar dig något fruktansvärt. VI saknar dig alla. Jag har länge funderat på vad jag borde skriva här, till dig Therese. Men ingenting har verkat vettigt när det väl skrivits ner, förlåt för det. Men jag vet, att du vet, att jag ständigt har dig i både mitt hjärta och mina tankar. Du förblir där. Detta var allt. Inga ord kan förklara detta, det är bara så, men ibland måste man skriva bara för att skriva.. Du betyder så mycket för oss här nere hjärtat. Det kommer du alltid göra.  <3

allt har förändrats och ingeting kommer någonsin bli sig likt som förr.
therese. du är saknad, saknad av oss alla.

du är inte borta, du har bara inte hittat hem ännu
jag glömmer ofta bort i några sekunder varje dag, att du inte längre finns här.
o jag vill inte tro att det är sant, det som de säger, jag vill att du ska vara här nere med oss, att du nåndag ska komma hem.

Saknar dig

9 månade av sömnlösa nätter, 9 månader av mardrömmar, 9 månader av tomrum efter dig.
dessa 9 månader hade kunnat sett anorlunda ut, om du hade stannat kvar

bild från 2006, efter fotbollstuneringen i skolan.
våran klass kom tvåa, vi förlorade mot emils klass eller då hette dom nathalie.
hah jag kommer ihåg hur pinsamt det var den matchen, alla kollade på den.
o jag gör bort mig genom att när jag ska ta emot bollen med knät råkar jag istället för att kicka ner den, kickar jag upp den och bollen studsar rakt upp i ansiktet på mig. haha och fan va du garva och retade mig i en hel vecka efter det där...

Jag saknar dig Therese. varje jävla dag !
- Ingen kommer någonsin kunna ersätta dig...
vila i kärlek, för det är du värd

jag drömde om dig inatt täss, igen.
du levde, och det var så verkligt.
för det var inget uppspelat minne, det var nog som en vy utav hur livet hade sett ut med dig här nere,
det var en ny dröm, en dröm om där allt sluta lykligt
ingen hemsk dröm,
ta mig tillbaka till den drömmen.

tonerna av lars winnerbäcks låt "kom änglar" ger mig tröst:
... Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...