Vila i Frid <3

Älskade Therese, för evigt finns du kvar hos mig.
Jag älskar dig min vän
kram Jennifer

jag tittar in och säger hej täss.
jag vill med det här inlägget bara säga tack till alla er läsare.
jag läser varenda kommentar. jag älskar verkligen era ord. jag tar till mig, och även fast det gör ont att läsa vissa kommentarer så käns det bättre efter. jag är så tacksam för de kommentarer som ni ger mig. jag är så glad över att täss inte är bortglömd, jag är glad över att hon finns kvar. även fast det har gått så lång tid. men för mig är hon lika närvarande som hon var den där kvällen i hopparbacken.
jag är glad över att ni klickar in och läser min inlägg. det känns bra på något sätt att ni gör det.
för jag är så ledsen över de som hände täss och hur dom som tog hennes öde i händer, lever ett så rätt normalt liv. dock vet jag ju inte vad som händer i skallen på dom. kanske mår dom dåligt, kankse står dom inte ut med sig själva. men vad dom än känner så hoppas jag att dom rutnar i helvetet. (förlåt, det är så jag känner, jag vill inte se något medlidande i deras framtid. jag vill inte se dom i någon framtid). jag skulle istället viljat ha firat täss 18 år dag. jag skulle hellre ha haft henne här i mitt liv.
ni läsare påminner mig om att hon fortfarande finns i takarna och att hon lever kvar med oss. jag är så oerhört tacksam. och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka er för alla dessa finna kommentarer ni gett mig under tiden som gått. jag vill bara säga tack. tack att ni förvidare täss. tack för all den hjälp.

jag vill bara avsluta med en läsares kommentar.
låt inte hatet ta över ditt liv, gör det som täss hade velat göra.

Bakgrunds musiken the river flows in you spelas.
Mina tankar är hos dig. mitt hjärta, min sorg, allt.
allt är hos dig. varenda dag tänker jag på dig. varenda dag önskar jag att du var hos mig. varenda dag hoppas jag på ett samtal från dig. varenda dag saknar jag dig.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. inte en enda.
jag ger mig själv skylden för att behöva känna så.
du skulle inte behövt vara ensam. du skulle inte gått bort på det här sättet.
du skulle inte behövt gå överhuvudtaget. men du skulle inte behövt vara själv där ute i skogen.
bilden av dig där ut i skogen, finns kvar. jag skyller på mig själv.
jag din vän, lät dig gå själv. jag var där. 
jag ser tillbaka och jag hatar mig själv. hatar att jag inte visste. varenda sekund hatar jag. hatar att världen är så orättvis. hatar människor som dom.. hatar att du skulle behövt ta smälen. hatar att du inte är här. hatar att dina föräldrar och din bror måste leva vidare utan dig. hatar att dom.. gjort din familj illa. hatar tanken. hatar att alla vänner och de som bryr sig måste accesptera att du är borta. hur accepterar man egentligen det?
vad är det som hindrar en? vad är det som säger stop. när vet jag när jag kan sluta hata allt detta. när kan jag accepera att du är borta? vad är egeligen svaret? när lär man säg. jag lär aldrig acceptera och ge en andra chans. varför ska människor som gjort så illa förkänna en andra chans. När Therese inte har chansen till sin andra chans. varför ska jag eller någon annan behöva känna medlidande. varför tror människor att therese glöms bort? hon sitter precis vid hjärtat. vid mitt hjärta där ska hon sitta föralltid. aldrig ska jag glöma ett sådant snällt ansikte. en sån varm personlighet. en sån utstrålning. aldrig. aldrig ska du försvinna.
föralltid ska jag älska dig och hata dom. alltid tänker jag på dig. alltid tänker jag på hur löjligt det är att jag gråter och tycker synd om mig själv, egenligen är det synd om dig och din familj.
alla dina planer, vad du längta efter att bli stor. gå på krogen, tatuera dig. jag mins att du sa till min precis när din bror fyllt 18 att du skulle fråga han om han kunde köpa 3,5 hah. men om jag mins rätt vågade du inte det, eftersom du visste hur sur din mamma skulle blivit. du hatade att göra henne upprörd kom jag ihåg. du tyckte så synd om din mamma som behövde jobba så sent. du sa alltid att du ville hjälpa.
kom ihåg att du tyckte det var så pinsamt när din pappa sjöng. jag sa alltid att han skulle ställa upp i idol. kom ihåg att vi ofta vakna av trumljudet från nerdervåning. din pappa var så duktig. kom ihåg när vi smög in i din pappa arbetsrum och spelade gitar. det gick inte så väst och vi tröttnade snabbt. och gick och slängde oss i soffan eller gick ner till centrum för att ragga upp något att göra.
så många minnen och så mycket hat. hat för att jag inte får några fler minnen med dig. men ändå har jag så många.

kram din Jennifer