'Jennifer
tack för dina kloka ord chyde.blogg.se
Hur ska man beskriva det som inte går att sätta i ord?
hur ska man gå vidare efter sin bästa väns mord?
du som trodde att ingen skulle bry sig om du dog
se bara hur många människor vars blåa himmel du tog
men i den finns du nog, på det bekvämaste molnet
vakar över dina vänner som vill sitta med dig på det
om du bara kunde förstå alla känslor... du är så saknad
att det inte finns någon vits att hata dom som tog dig ifrån oss
...vi vill bara ha vår ängel tillbaka
Hur ska man beskriva det som inte går att sätta i ord?
hur ska man gå vidare efter sin bästa väns mord?
du som trodde att ingen skulle bry sig om du dog
se bara hur många människor vars blåa himmel du tog
men i den finns du nog, på det bekvämaste molnet
vakar över dina vänner som vill sitta med dig på det
om du bara kunde förstå alla känslor... du är så saknad
att det inte finns någon vits att hata dom som tog dig ifrån oss
...vi vill bara ha vår ängel tillbaka
'Jennifer
Täss min vän.
18 År skulle du ha varit vid det här lagret. du och jag skulle troligen varit ut och dansat vid det här lagret. du skulle ha köpt dina första lagliga cigg. du skulle ha köpt den där söta cidern på krogen vid det här lagret.
Du skulle vart här och uppleva de saker som jag och dina vänner gör nu.
Du skulle vart här.
Ibland tänker jag på allt du missar och hur arg du måste vara där uppe i balnd molnen.
Vi som skulle haft så kul.. och så blir det aldrig.
Framtiden var inget vi tänkte på. Varför skulle vi göra det när vi var mitt uppe i att vara tonåringar.
Men jag tänker.. nu då? nu är jag 18 år. Vuxen? jag blir äldre. men du förblir 15 år. Du förblir barn.
Du förblir den där omogna tonåringen som räner omkring på nätterna. Jag vet ju inte hur du skulle ha varit idag.
Jag känner dig som en tonåring. Jag undrar hela tiden.. hur hade du varit i dag. precis nu. vad skulle du ha gjort. hade du haft ett jobb? en pojkvän? kankse skulle du ha flytat. kanske skaffat hund? jag hatar att inte veta. jag hatar det. det är så olyckligt.
Jag hoppasa att gud hjälper dig.
Jag hoppas att han ser till att du får höra den nya musiken, jag hoppas det finns krogar och clubar där du kan dansa tillsamman med de andra. Jag hoppas så att du får uppleva allt jag får uppleva. Du hade älskat det.
min vän. jag hoppas vi ses snart, men inte allt för snart. jag hoppas du sitter där bland målnen och ser ner på oss.
Tack för att du var den du var, och ingen annan.
kram Jennfier
18 År skulle du ha varit vid det här lagret. du och jag skulle troligen varit ut och dansat vid det här lagret. du skulle ha köpt dina första lagliga cigg. du skulle ha köpt den där söta cidern på krogen vid det här lagret.
Du skulle vart här och uppleva de saker som jag och dina vänner gör nu.
Du skulle vart här.
Ibland tänker jag på allt du missar och hur arg du måste vara där uppe i balnd molnen.
Vi som skulle haft så kul.. och så blir det aldrig.
Framtiden var inget vi tänkte på. Varför skulle vi göra det när vi var mitt uppe i att vara tonåringar.
Men jag tänker.. nu då? nu är jag 18 år. Vuxen? jag blir äldre. men du förblir 15 år. Du förblir barn.
Du förblir den där omogna tonåringen som räner omkring på nätterna. Jag vet ju inte hur du skulle ha varit idag.
Jag känner dig som en tonåring. Jag undrar hela tiden.. hur hade du varit i dag. precis nu. vad skulle du ha gjort. hade du haft ett jobb? en pojkvän? kankse skulle du ha flytat. kanske skaffat hund? jag hatar att inte veta. jag hatar det. det är så olyckligt.
Jag hoppasa att gud hjälper dig.
Jag hoppas att han ser till att du får höra den nya musiken, jag hoppas det finns krogar och clubar där du kan dansa tillsamman med de andra. Jag hoppas så att du får uppleva allt jag får uppleva. Du hade älskat det.
min vän. jag hoppas vi ses snart, men inte allt för snart. jag hoppas du sitter där bland målnen och ser ner på oss.
Tack för att du var den du var, och ingen annan.
kram Jennfier
ina' jag älskar dig
hej therese, idag har en annan vän till mig dött, vi var inte så nära men det gör ont ändå, att veta att jag aldrig mer kommer träffa honom.
o det får mig att tänka på dig, jag tänker alltid på dig för jag saknar dig så mycket.
o jag kommer nog aldrig förstå att de e du täss, du täss som försvunnit ur mitt liv, nej för om de hade varit du täss hade jag gått under, o det känns så dumt att skriva det, för jag vet ju, men det går inte in i min hjärna, jag tror min kropp har ställt in sig på det, att jag aldrig ska inse, för att inte bryta ihop, som kroppens egna försvarsmekanism på något vis.
o till er läsare som klagar på att vi inte uppdaterar, att vi inte uppdaterar betyder inte att vi inte saknar eller älskar therese längre, vi kommer alltid ha en plats i våran hjärtan som är hennes. jag kan bara tala för mig själv nu men jag e säker på att de andra känner likadant, man har sina dåliga dagar och sina bra dagar, o även fast idag är en sådan dålig dag så har jag tagit till mig att skriva på denna blogg, för oftas under mina dåliga dagar tar jag mig knappt ur sängen. o att skriva på bloggen e oftast inte min första tanke när jag pratar till therese, då gör jag de ofta i mitt huvud eller när jag e själv, då blir de mer privat o personligt. jag tänker och pratar till therese varje dag, hon tar upp hela min tankekraft.
jag vill avsluta med att säga tack till er andra läsare som stöttat och faktiskt hjälpt oss genom dessa lite mer än två år utan våran bästa vän, tack.
o det får mig att tänka på dig, jag tänker alltid på dig för jag saknar dig så mycket.
o jag kommer nog aldrig förstå att de e du täss, du täss som försvunnit ur mitt liv, nej för om de hade varit du täss hade jag gått under, o det känns så dumt att skriva det, för jag vet ju, men det går inte in i min hjärna, jag tror min kropp har ställt in sig på det, att jag aldrig ska inse, för att inte bryta ihop, som kroppens egna försvarsmekanism på något vis.
o till er läsare som klagar på att vi inte uppdaterar, att vi inte uppdaterar betyder inte att vi inte saknar eller älskar therese längre, vi kommer alltid ha en plats i våran hjärtan som är hennes. jag kan bara tala för mig själv nu men jag e säker på att de andra känner likadant, man har sina dåliga dagar och sina bra dagar, o även fast idag är en sådan dålig dag så har jag tagit till mig att skriva på denna blogg, för oftas under mina dåliga dagar tar jag mig knappt ur sängen. o att skriva på bloggen e oftast inte min första tanke när jag pratar till therese, då gör jag de ofta i mitt huvud eller när jag e själv, då blir de mer privat o personligt. jag tänker och pratar till therese varje dag, hon tar upp hela min tankekraft.
jag vill avsluta med att säga tack till er andra läsare som stöttat och faktiskt hjälpt oss genom dessa lite mer än två år utan våran bästa vän, tack.
